Nu har vi äntligen vår lille prins hemma! Vi åkte ner till göteborg förra helgen och hämtade hem honom. Allt har gått väldigt bra hittils, han sov hela bilresan hem och här verkar han ha kommit till rätta. Vi tränar lite varje dag på vardagliga saker som man vill ska sitta fort. Exempelvis koppelträning och sitt å varsågod å lite annat smått å gott.
Energin är inte på topp. Konstant trött och allmänt orkeslös. Men innan patrik åkte iväg till jobbet hann vi iaf med å städa vardagsrummet och köket. Måste börja "valpsäkra" hemmet ordentligt nu för nu är det bara en vecka kvar tills vi får hem vår lilla prins. Lyckan är enorm! Och eftersom djur har en sån bra inverkan på just stress och liknande så tror och hoppas jag att allt kommer kännas mycket bättre.
Tyvärr så är det så att en god nyhet kommer tillsammans med en dålig. Det är såhär att finaste Ninio är ute för försäljning. Och det gör ont i hela kroppen att veta att jag inte har pengarna att kunna köpa honom just nu. Det är denna händelse som fick min bägare att rinna över. Allt händer på en gång och jag känner mig så maktlös. Så nu vet jag inte hur länge jag kommer ha chansen att träffa honom innan han får ett nytt hem. Kan inte riktigt beskriva hur jobbigt det känns, med vissa hästar klickar det från dag ett och det var precis så det kändes med Ninio. Därför blir det så mycket svårare nu när det snart är dags att säga hejdå.
Ena inlägget handlar om lyckan om en liten valp. Och det andra blir om frustration och olycka.. bilen är trasig. Vet inte vad det är för fel men med tanke på att check engine lampan lyser och att den går ojämt så bådar det inte gott. Allra helst inte för plånboken. På tisdag har vi tid hos verkstaden så kommer domen antar jag. Allt blir krångligt och svårt utan bil. Det fanns en klar anledning till varför vi köpte bil och det var för att jag skulle kunna jobba ordentligt. Bussarna till jobbet går riktigt dåligt. Sen ska vi som sagt åka till Göteborg och hämta valp om 2 veckor..
Märker nu på min mage att det börjar bli lite mycket som snurrar i huvudet. Den är inte glad alls. Som tur är så har jag precis skrivit in mig hos en familjeläkarmottagning här i västerås (bättre sent än aldrig) så jag lär väl ringa dit och ge dem en chans att hjälpa mig få rätsida på den.
Nej nu ska jag sluta sitta här och beklaga mig och gå och lägga mig i en varm och mysig famn istället och fundera på hundnamn. Mycket bättre. Ha det bra!
Tänkte försöka ta tag i det här en gång för alla återigen. Bra att ha något att blicka tillbaka på och se vad man gjort. (och med mitt minne behövs det verkligen.) Varför jag fick sån lust att skriva igen är mestadels för att jag vill visa upp vårt tillskott i famlijen. Eller ja, om två veckor närmare bestämt. Det är ingen mindre än en liten staffordshire bullterrier valp. Sötare krabat hittar man inte! Jag smälter.
Så den senaste tiden har bestått av mycket läsande och planerande. Det är inte "bara" å skaffa en valp. Men vi får ihop det riktigt bra och det ska bli så otroligt spännande och roligt. Igår var vi och handlade de första sakerna till honom. Två bäddar, koppel och lite leksaker..
Och här har vi sötnosen: Tadpoles IW Harper.
Dock så är hans "tilltalsnamn" inte bestämt ännu. Vi har lite svårt att bestämma oss. Vi har funderat på: Zeke, Enzo, Sigge, Nemo, Jax & Charlie. Vilket tycker ni skulle passa bäst? Nej nu vill jag att de här två veckorna ska flyga fram så vi får åka och hämta hem vår lilla bebis.
Jaha, då var det dags att vara sjuk igen. Nyser konstant, har feber och är riktigt tjock i halsen. Alltid lika roligt. Men det stoppade inte mig, var duktig och masade mig upp till jobbet när klockan ringde 05.45, och sen en sväng ut till stallet. Resten av dagen har dock spenderats i soffan med sällskap av en lika pigg Jessica. (och söta Ville såklart, men han var pigg å go som vanligt)
Får hoppas att förkylningen släpper tills på lördag åtminstone, för då blir det fest. Kommer över lite folk hit sen får vi se om vi går ut eller vad man hittar på. Kul ska det bli iaf! Frågan är bara, vad ska man ha på sig?
Nu ska jag mysa ner mig under täcket och vänta in min finaste Patrik som är på väg hem från jobbet. Ha det bra!
Idag är det ingen vanlig dag, för det är Villes 4 års dag! Hurra, hurra, hurra! :D
Har vart på kalas hos jessica och ville och firat gullungen. Har lite kort att dela med mig av men de kommer upp senare när jag lagt in dem på datorn. Han fick iaf en trollkarls "låda" av mig och Patrik så nu är han en söt lite trollkarl som springer runt och trollar fram pengar. Han fick även ett minikök från IKEA, en lyktstolpe och lite annat smått och gott.
Sen ska vi iväg till europas största inomhus lekplats i örebro på söndag. Ska bli kul å se hur länge jag å jess orkar hänga med i Villes tempo. Fast först lär vi hitta dit å.
Har vart ut på en riktigt långritt på Ninio tillsammans med hans ägare som fick låna en annan häst i stallet. Kul att lära sig lite nya ridvägar så man kan variera sig lite mer. Sen är ju Ninio så himla go, alltid lika kul att rida. Vi var ute i ungefär 3 timmar, så träningsvärk imorgon är ett faktum, Haha. Men helt klart värt det.
Var ett tag sen jag var in här nu, har haft fullt upp med köksrenovering så då blir andra saker lidande. Vi är snart klara så då kan man återgå till vardagen igen. Just so you know..
Kan man lämna in en kropp för lagning? Tror jag blir tokig snart. Är det inte det ena så är de det andra. Igår när jag reste mig upp ur soffan kände jag mig lite stel mot ländryggen. Tänkte inte mycket mer på det eftersom man kan känna lite så om man suttit länge. Sen vaknade jag inatt och kunde inte böja mitt högra ben. Knappt röra det i huvudtaget för det gjorde så ont mot ländryggen och ner mot höger skinka. Det är förmodligen ischias nerven som är i kläm. Sitter jag ner (som jag helst undviker) strålar det ända ner i tårna. Och jag kan inte böja mig ner. GREAT.
Hoppas att det ska släppa snart så man kan röra sig som folk. Har fått massage, stretchat och gått runt lite (läs haltat runt) för det skulle göra det bättre. Känner jag någon skillnad? Nej. Eller jo, jag kan böja benet men gör fortfarande ont konstant. Tur att jag har min fina Patrik som har hjälpt mig med massage, hjälpt mig att klä på mig och servat mig under dagen. Han är underbar!
Nej nu ska jag väl återgå till mitt tv tittande. Kände bara för att gnälla ur mig lite....
Idag fyller min kära lillasyster 17 år. Så ett stort GRATTIS till henne! Känns lite konstigt att skriva 17, tiden har bara sprungit iväg. Känns nästan som det var igår hon blev "stor" och skulle börja på risbro. Nu går hon första året på gymnasiet och nästa år blir hon myndig. Helt sjukt. Vart tog tiden vägen?
Dock så är hans "tilltalsnamn" inte bestämt ännu. Vi har lite svårt att bestämma oss. Vi har funderat på: Zeke, Enzo, Sigge, Nemo, Jax & Charlie. Vilket tycker ni skulle passa bäst? Nej nu vill jag att de här två veckorna ska flyga fram så vi får åka och hämta hem vår lilla bebis. 
Suddig bild, men lika fin för det.
